Denna dagen den blev...

En aning jobbig. Jag måste tillstå det. Jag sitter här nu i min soffa och känner att jag är tagen och ganska slut.

Dagen började på sjukhuset där jag för närvarande tillbringar ca 10 timmar varje dag tillsammans med den kvinnan jag arbetar med.
Dagen har varit ansträngande, hennes andningsmuskelatur är väldigt försvagad och utan att gå in på detaljer har dessa dagar varit oerhört turbulenta på många sätt.
Idag har det varit vissa stunder då det varit ganska kritiskt och jag måste erkänna att jag inte är speciellt imponerad av hur en viss del av personalen på denna avdelning fungerar.

I slutändan blev det ett bra avslut på dagen och jag hoppas dagen imorgon blir ännu bättre.

Något jag vill dela med mig av den här dagen är den kraft som healing kan ha.
Under en stor del av dagen har pulsen varit skyhög och syreprocenten alldeles för låg. Jag frågade om hon ville att jag skulle försöka "lugna" ner och försöka få henne att hitta en avslappning mitt i det som pågick.

Min "healing" teknik är en blandning av allt det som jag lärt mig genom åren och efter en mycket kort stund kände den värme som brukar komma. Efter bara några minuter pockade hennes man på min uppmärksamhet och nu lös hans ögon av lättnad istället för den rädsla och ångest som varit tydlig innan. Han pekade på den registrering som hela tiden var påkopplad,,,syreprocenten hade gått upp till 97% och pulsen var nere på 120 istället för de 140 som det tidigare hade varit.
Det märktes även en stor förändring i den känslan som jag förnamn, kvinnan var lugnare, andningen en aning djupare och inte så snabb som förut.

Just den här typen av upplevelser gör att all påfrestning, maktlöshet m.m. bara försvinner iväg. En liten stund av vila, en liten stund av lugn innan nästa ansträngning.

Min närhet till den här kvinnan gör mitt liv mycket rikare. Jag är tacksam och även sorgsen över denna erfarenhet.


Bilden från Dodinsky


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0