vardagsvandring

Var ute med vår lilla best idag och försökte sätta mig en stund på en härlig bergsknalle. Det går en stund...en liten stund...sen är det svårt. Det är svårt för en nyfiken, aktiv liten hund att vara stilla.

Just nu håller vi på att träna honom att vara stilla, det är svårt för en sådan här liten aktiv terrier att koppla bort alla intryck och bara vila. Han behöver en puff i rätt riktning för att förstå att det är möjligt. Och idag när jag satt där kom jag på att så där är det ju för oss också?!
Våra tankar rusar runt, runt mest hela tiden och får de inte en puff i rätt riktning är vi helt uppe i varv och låter tankarna ta kontrollen över oss.
Precis som med Ozzy, som låter sinnesintryck ta över, gör vi detsamma. En tanke, som väcker en känsla, som väcker ännu en tanke som förstärker känslan eller som låter den bli en ny. Sen är vi fast i ekorrhjul och bara låter det gå runt.
Jag behöver själv säga till mig på skarpen ibland och vem vet om jag inte också behöver ett koppel då och då för att inte rusa iväg och göra det första bästa som känslan, intrycket, säger till mig att den vill undersöka.