En kyligt ilsken dag

Ingen större lust att palta på mig massa kläder och stapla ut i kylan imorse måste jag erkänna. Började vakna till liv när den kalla vinden började krypa in mellan klädlagren efter en stund och sedan gick det faktiskt hyfsat att hålla uppe humöret.

Jag har ett eget företag som jag försöker ha så mycket verksamhet som möjligt med men jag brukar även arbeta tillsammans och för en kvinna med ALS. En sjukdom som sakta men säkert ser till att hon blir förlamad, inte kan prata och som till sist då naturligtvis leder till att hon avlider.
Jag har följt henne under 2 år. 2 år som bestått av många, många stunder av otrolig sorg, ilska men även av glädje, optimism och skratt.
Att jag skriver detta beror på att jag idag hemma hos henne läste en artikel från GP den 23 december. (Jag har letat på GP:s nätsida men lyckas naturligtvis inte hitta denna.) Artikeln handlade om en man, bosatt i Göteborg, som även han fått diagnosen ALS. Å här blir jag så inni h....vete förbannad rent ut sagt. Jag har så svårt att finna mig i att det sitter personer i positioner med makt som är så insnärjda i sin egen administration att allt det som jag tycker är mänskliga egenskaper lyckas försvinna.
Den här mannen hade fått avslag på sin ansökan om hjälp enligt lagen om LSS. Han var inte tillräckligt dålig!
Hans fru hade varit hemma heltid sedan november då han inte längre klarar av det som är livsnödvändigt, men detta fick hon göra utan något ekonomiskt stöd.
Han hade fått beviljat hjälp från hemtjänsten och deras personal kunde då komma hem till honom 5 ggr per dag och hjälpa honom med toalettbesök och dylikt.
Gentilt, måste jag säga!!
Visst är det en hjälp, men vem vill i den situationen ha hjälp av olika personer varje gång? I ett läge där man har en sjukdom där man vet att livet obönhörligt närmar sig ett slut, där man blir mer och mer maktlös behöver man hjälp med att bibehålla sin livskvalité.
Är det fel att ge denna hjälp medan det fortfarande finns en och annan muskel som fungerar?

Skriiiik,,,jag behöver en lugn stund och lite träd runt mig så jag kan kanalisera min frustration. Pust!

I morgon ska jag ialla fall leta reda på mitt gymkort och ta mig till Hela Hälsan. Ett alldelles suveränt gym, 3 min promenadväg från hemmet, som jag lyckats förtränga att det finns. Här kan man hitta en massa rolig gruppträning och lite ovanlig sådan också. Afrikansk dans, zumba, Nia m.m. Kan varmt rekommendera detta lite mindre och personligare ställe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0