Att vara stark eller?
En dag kommer ditt hjärta gå itu och vad gör vi då? Vi vill trösta och du säger till oss att gå!
Textrader jag nyss hörde, sjungas av Hanna Hedlund.
Så rätt, texten berörde just idag. En text som handlar om föräldrar och barn, alla de prövningar man ställs inför.
Svårt att vara föräldrer och stå kvar, vara stark och låta bli att skydda när det gör ont att se rädslan, sorg, ilska och alla de känslor som kan storma omkring.
Jag befinner mig just nu i en verklig akut situation där detta aktualiseras.
Jag vet, jag vet och jag vet, att det är svårt att stå kvar, att vara stark och visa sin rädsla, sin smärta för sina barn. Jag har varit där, jag har gömt och inte låtsas om.Och jag vet att vi inte gör våra barn en tjänst.
Nu står jag där och försöker förmedla, ingjuta styrka och mod, både att acceptera den egna närheten till döden och att låta barnen vara med på den här resan.
Kvinnan försöker förtvivlat vara "stark"och inte visa i vilken fas hon är i och barnen blir i slutändan arga och ledsna för att de inte fått veta något.
Styrka ligger inte i att låta bli att visa, styrka är att visa och att ha tillit till att barnen inte går sönder på vägen.
Så sant, så smärtsamt samt och så vackert skrivet. Tack Malou! Visst är det så! Styrkan ligger i att visa, att våga vara impopulär för kompisar har barnen ändå, vår uppgift är någon annan. Vilket ibland innebär att vara "besvärlig, pinsam och så otroligt trist".
Inför våra barns smärta är vi fullständigt maktlösa.
