vardagsvandring

Hade ett litet samtal med en vän idag angående svårigheten med att sätta gränser. Om man inte är van vid att lyssna på sig själv är det inte alltid enkelt det där med att säga Nej. Framförallt inte om det inte finns något ordentligt skäl till att säga Nej. Det vill säga ett skäl som är godkänt av både dig själv och din omgivning.
Skäl som jag ska jobba, jag är sjuk, jag har en tid att passa m.m.

Hur enkelt är det inte att säga Nja,,jag ska väl försöka då, eller du har rätt jag kan ju lika gärna göra detta också eller liknande fraser. Skälet Jag har ingen lust just nu, gäller liksom inte. Och skulle du nu säga att du inte kan och svänga till med något svepskäl för detta, hur vanligt är det inte att du går och ältar detta och har ett dåligt samvete.

Jag själv försöker leva efter mina värderingar. Kan jag och har möjlighet hjälper jag självklart till, jag tycker oftast det är roligt och givande och det ger mig själv energi. Men jag brukar också tänka på vad det "kostar" mig, har jag "råd" med att avstå från något som jag kanske hade tänkt mig att göra? Den här tankekedjan sker nu med automatik och så långt jag själv vet tar jag beslut utifrån detta.

Jag har även en hyfsat klar vision om vad det är jag vill nå i livet. Jag har en tanke/känsla om vad det är jag vill åstadkomma. För mig personligen har detta med att ha en klar bild över mina mål hjälpt mig att stå för mina Nej. Om en förfrågan drar bort mig från den väg jag vill gå är det betydligt enklare att säga Ja till mig och Nej till något annat.