vardagsvandring

Türi, Estland

Imorgon åker min man tillsammans med min svärmor till Estland. Till Estland där Anna (som min svärmor heter) inte varit sedan hennes familj var tvungen att fly från Ryssarna i tidig ålder.

Hennes familjs gods blev beslagtaget och när de var tvungna att ge sig iväg mitt i natten var det inte mycket som de kunde få med sig. Hennes berättelser borde bli till en bok, fascinerande att lyssna på.
Hur de fått gömma sig och bo i skogen, hur medkännande familjer gömt dem, vilka strapatser de fått vara med om.

Men nu ska hon få komma tillbaka, tillbaka till sin barndoms stad. Godset finns kvar och ägs nu av en privatperson. Kyrkan, som hennes familj var en stöttepelare för, finns kvar. Den målning som hennes släkting målat och skänkt till kyrkan finns inte längre kvar i kyrkan tyvärr, den finns nu i privat ägo av samma person som äger godset.

Jag önskar jag kunde följa med för att få vara med och uppleva hennes steg in i barndomen. Jag kan bara ana hennes minspel och ögon när hon åter få se det som hon lämnat av tvång.