vardagsvandring

Verkligheten!! Finns det något som kan slå verkligheten på fingrarna tro?!
Kvinnan jag har arbetat med i två år har nu gått över. Även om det var väntat blev det oväntat snabbt när det väl hände.
En kvinna som jag har kommit så nära fast jag ändå varit "neutral", en kvinna som delgett sina rädslor, sin ångest, sina hemligheter och sin humor, sin glädje. Jag har varit med om hennes svagheter och hennes styrkor.
Ja, kort sagt har jag som utomstående haft en möjlighet att vara så nära som inte hennes närmaste har varit.
Nu har helgen varit, vardagen och verkligheten kommer sakta krypande. Kvinnan var inte bara en "vän", en klient, hon var även min "arbetsgivare".
Jag behöver nu fundera på hur min framtid ska se ut. Det här är verkligheten! Det som var min "fasta" inkomst finns ej längre kvar och jag behöver bestämma hur det ska se ut efter detta.
Visst låter det hemskt?! Å krasst?!
Jag skulle helst vilja krypa in i mig själv och ta hand om det som varit men vi har inte alltid det valet. Som i så mycket annat handlar det om att hantera sin känsla på ett sätt som gör att man kan stå kvar.
Jag väljer nu att skriva om mina händelser i min privata lilla bok, jag väljer att boka upp en tid med min handledare - jag avbördar mig i min tur till någon annan. Jag använder mig av det som jag vet fungerar. Meditation, inre samtal med mitt "team", mina drömmar och mina symboler. Jag använder mig av mina erfarenheter - jag bockar av min inre lista.

Lucinda Draytons underbara sång passar perfekt för min känsla.